Obs! Detta inlägg skrevs redan 37, och är därmed inte fullt så aktuellt längre; jag är idag – såvitt jag vet – kärnfrisk och hör bra på båda öronen. På grund av bristande energi så valde jag genvägen och publicerar inlägget i alla fall.

Det här är inte min första blogg. Under tredje året på gymnasiet i Trollhättan jobbade jag på tidningen TTELA’s ungdomsredaktion, praktiserade på två av tidningens redaktioner och valde därtill journalistinriktningen på gymnasieprogrammet. Jag ägnade mao mycket tid åt att skriva diverse artiklar och krönikor, vilket pushade mig till att pröva på att starta en blogg där jag helt och hållet själv kunde bestämma vilka ämnen som skulle tas upp. Det blev en mycket kortlivad historia som jag inte ens brydde mig om att försöka marknadsföra, där de flesta inläggen (jag tror att jag skrev max 4-5 stycken) bäst kan beskrivas som utdragna Facebook-inlägg av den tråkigare arten.
Men på senare tid har suget efter att ge sig in i bloggträsket smugit sig på igen… kanske för att det nu är över två år sen sista gången jag skickade in min sista artikel till TTELA (har dock ett litet extraknäck på gratistidningen Trollhättan 7 dagar där jag tipsar om kommande filmer en gång i månaden).

Så nu sitter jag i min studentlya på Örebros campus – orakad, rödnäst och med ett dåligt fungerande vänsteröra till sviterna av den kollektiva förkylning som är så vanlig vid terminsstarterna – och skriver det första inlägget till vad som förhoppningsvis kommer bli en något mer långlivad blogg än min första. Har använt mig mer frekvent av sociala medier under de senaste åren, vilket jag själv känner kommer att vara till nytta när jag nu ska plita ner fyndiga reflektioner över vardagen och alla andra dagar. Att sidan den här gången är mer noggrant designad och estetiskt tilltalande än förra gången kommer förhoppningsvis också att peppa mig till att hålla igång den. Designen har jag min goda vän och kurskamrat Beatrice Lind att tacka för – besök gärna hennes blogg också på http://takai.blogg.se/.
Och vad kommer jag att förse er med för läsning då? Tja… med tanke på att mitt liv kretsar kring historier berättade genom 24 bilder per sekund så kommer film att bli ett återkommande (förmodligen centralt) tema i form av recensioner, hyllningar, sågningar (de är mycket roligare att skriva ;)) och dylikt. Men förhoppningsvis så kommer jag att vara med om tillräckligt många intressanta, roliga och jobbiga saker för att det ska vara värt att dela med sig av här på internetet. Och om det visar sig att mitt liv är alldeles för händelselöst och trist för att skrivas om så finns det med all säkerhet någon annan företeelse ute i världen som är värd att skriva några rader om.
Kommer jag att skriva varje dag? Troligtvis inte, men så ofta som möjligt. Och så bra som möjligt. Gillar ni bloggen så får ni gärna rekommendera den till era vänner. Gillar ni den inte så rekommendera den då till era ovänner, så kan ni åtminstone glädja er åt deras olycka.

Ha de! // Petter