Nu är det klippt...
För första gången på över tre år har jag varit hos frisören. Och det blev inget försiktigt ansande av topparna, utan en rejäl make-over. Har prövat på att ha långt hår flera gånger ända sedan jag gick på högstadiet och ville utmärka mig på nåt sätt. Mitt senaste försök var det som kändes mest lyckat, och därför lät jag det växa till sig längre än vad jag någonsin haft tidigare. Men att behöva vänta i evigheter på att det ska torka efter att man dushat, att stå och reda ut fågelnästet med borste och kam varenda morgon eller att ständigt behöva köpa nytt schampo är inte kul i ecigheter, och nu kände jag att det var dags att förnya sig. Det ska bli roligt att kunna använda hårvax igen :)
Sista bilden... På facebook har jag fått kommentarer om min "sex-appeal". Tycker mest jag ser ut som ett fån som försöker få till en vettig bild genom att ta en fjortisbild i spegeln istället för att knacka på hos grannen och be om hjälp.
En något mer lyckad bild, ett något kortare hår.
Sitter hemma vid köksbordet i Dals Rostock, är här på besök tills på fredag. Har ätit lax för första gången på evigheter. Imorgon blir det gäster i huset - far min har gjort det till en tradition att första torsdagen i varje månad är sopptorsdag, då olika grannar och vänner samlas i vårt hus och förtär soppor av olika slag.
Att skriva filmtips åt tidningen innebär ju inte bara att tipsa om de rullar som man själv är intresserad av utan att även tipsa om såna filmer som folk vill läsa om. Därför till min kommande spalt i Trollhättan 7 dagar har jag ansträngt mig till det yttersta för att skriva en lockande text om Breaking Dawn Part 2... trots att jag det räcker med att jag tänker på scenen ur trailern där Bella räddar det lilla söta rådjuret från stora stygga puman för att jag ska plantera pannan i handen med en smäll :P Men Månadens film är nästan undantagslöst de som jag själv är mest peppad på, så jag hoppas verkligen att Argo är en höjdare. Även Call Girl kan vara intressant; tippar hursomhelst på att den blir kritikernas favorit och nästa stora guldbaggevinnare.
Ha de! // Petter
Palme - eftersnack
"Palme" var en överlag bra och intressant dokumentär. Filmskaparna lyckas skildra den forne statsministerns liv från barndomsåren till mordet och berätta om både den politiska karriären och privatlivet på dryga två timmar, och det känns aldrig särskilt segt eller långrandigt. Även om jag som sagt inte är särskilt politiskt intresserad, utan snarare är personen som drar sig undan politiska samtal, så känns filmen som en lättillgänglig och nyttig inblick i Sveriges historia.
Dock känner jag att filmen inte riktigt lyckas ge en tillfredställande bild av den aggresiva kritik som riktades mot Palme. De flesta röster som presenteras är överlag positiva (med undantag för IB-affären som tas upp vid ett tillfälle), medan de kritiska rösterna mest reduceras till att man visar upp några av de karikatyrteckningar som cirkulerade bland Palmemotståndarna. Då det uppenbarligen fanns ett så starkt hat mot Palmes politik att det till slut ledde till ett av Sveriges mest uppmärksammade mord så känns det synd att den delen av historien ägnas så lite tid.
Överlag är det dock en bra film för oss som inte var med när det begav sig... och för de som redan kan historien om politikern så kan den säkert ge en intressant bild av privatpersonen Palme.
En intressant parantes var att Lasse och jag hamnade bredvid en dam i sjuttioårsåldern i biosalongen. Vi satt kvar i salongen efteråt och diskuterade filmen med henne, och det visade sig att hon hade bott granne med familjen Palme i Vällingby på sjuttiotalet :)
Palme - försnack
Lasse har övertalat mig att gå och se "Palme" på Bio Roxy idag. Mitt politiska intresse är, så att säga, ringa, och jag är inte övertygad om att ens en film om den person som Lasse kallar "1900-talets mest betydelsefulle svensk" kommer att göra mig till en mer politiskt inriktad person. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att den har ett rent historiskt värde, och att den dessutom kan vara intressant att se med tanke på min senaste delkurs om just film med ett historiskt tema :)
Bio,
Bio Roxy,
Lasse,
Palme,
Politik,
Utkast: Oct. 23, 2012
Hoppsan-sa, det har visst gått ett tag sedan jag skrev något sen sist. Får ta mig i kragen och skriva något riktigt långt under veckan som kompensation... kanske ett bra tillfälle att äntligen lägga upp den där loggen för filminspelningen som jag lovade för några veckor sedan :P
Förra veckan blev det en hel utgång och festande tillsammans med Beatrice, Lasse, och många andra. På onsdagen var det Singstarturnering på Bryggan (gick vidare till andra omgången med "Loosing you" men åkte ut efter att ha förlorat med "Jump in my car" - vem fasen valde att köpa en David Hasslehoff-låt? :P) och efterfest med 12-13 gäster i min lilla lya. Fredagen var en vanlig Bryggan/Publicum-kväll, och lördagen ett besök på Bärseback innan korridorsfest hos Lasse och Co. Trevligt förstås, men även rätt utmattande, och för både min hälsas och min C-uppsats skull så ska jag satsa på ett lugnare tempo den här veckan så att jag inte halkar efter för mycket med arbetet :)
Ted
Har precis kommit hem efter att ha sett "Ted", Seth Macfarlanes efterlängtade film om den levande nallebjörnen som växer upp från kramgo "åskkompis" till maruijanarökande kåtbock med ett ordförråd som skulle göra Tony Montana generad. I sin långfilmsdebut skruvar Family Guy-skaparen Macfarlane upp nivåerna för hur mycket sjuk, absurd och fullkomligt underbar humor man kan trycka in i en film och samtidigt berätta en historia som faktiskt berör. "Ted" är en saga om att skapa sig en tillvaro och framförallt att ta ansvar för de val man gör på vägen - något som alla måste gå igenom och som inte alltid är det lättaste. Men istället för att berätta det som en gullig barnfilm eller ett allvarligt drama så serveras publiken så mycket galen och politiskt inkorrekt humor att man nästan trillar ur biostolen - det var längesedan jag skrattade såhär mycket på bio.
Mark Wahlberg och Mila Kunis gör bra ifrån sig som de mänskliga huvudkaraktärerna, men det är ju inte därför man ska se filmen; deras kärleksfulla men trassliga relation är en duglig men väldigt återanvänd historia. Givetvis är det Ted själv som bär upp det hela. Att se en teddybjörn supa, ragga upp kassörskan på jobbet, diskutera kvalitet på maruijana och svära så det osar är underbart bissart - jag som älskar förolämpningar på film har redan fått flera nya favoriter. Även filmens bad guy är en fröjd att skåda; Giovanni Ribsi är härligt småcreepy, och skurkens motivation känns faktiskt riktigt trovärdig. Lite kritik har jag dock. Macfarlane har en förkärlek för långa skruvade dialoger som egentligen inte har något annat syfte än att vara långa och skruvade. Det funkar bra i Family Guy på TV, men på film så finns det fortfarande många som kan göra det bättre. Sedan tycker jag kanske att filmen fegar ur lite på slutet och gör det lite för enkelt för sig. Det är inget direkt dåligt slut, men jag hade nog väntat mig något mer annorlunda. Men i det stora hela spelar det inte så stor roll, faktum är att jag längtar tills att jag kan köpa filmen; enligt ryktet så kommer den ut i en Extended Edition-version :D (ps.kan inte låta bli att undra hur mycket Budweiser har betalat för att få synas i filmen: Budweiserflaskor, kartonger, fraktbilar och reklamskyltar finns med i var och varannan scen :P)
Hanna W är död (?)
Trodde aldrig att jag någonsin skulle besöka Hanna Widerstedts blogg, men när jag läste på Flashback att hon avslöjat att hela hennes vidriga personlighet är ett nyligen avslutat konstnärsprojekt så var jag bara tvungen. Jag kramar sönder tummarna och hoppas att det är sant... och i så fall så borde nån ge tjejen någon slags bloggvariant av Guldbaggen, för det var längesedan någon lyckades väcka så mycket hat inom mig med sitt skådespeleri :)
The return of the flyt.
Jag har alltid gillat att skriva, och har sedan ung ålder ofta fått höra att jag har talang för det också. Jag älskar att känna när flytet i skrivandet är som bäst och orden rinner genom från hjärnan ut genom fingrarna utan att jag bromsar upp och funderar på om det verkligen låter bra. Det är så en skrivprocess blir som roligast, när man har den befriande känslan av att man kan skita i hur den slutgiltiga texten blir och istället bara utnyttjar den där sprudlande kreativiteten till 110%.
Tyvärr är dessa tillfällen mer sällsynta idag än för tio år sedan då jag hade betydligt lättare för att komma på uppslag till berättelser. Eller förresten, det är inte riktigt sant. Jag kan fortfarande komma på uppslag till alla möjliga typer av berättelser. Problemet är att jag ofta är väldigt snabb med att förkasta dem innan jag ens börjat skissa på dem: "äsch det är ingen idé; jag har inget budskap/jag har ett för övertydligt budskap/det är inte realistiskt/ det är för fantasilöst/Ulf Malmros kan göra det bättre"... ja ungefär så brukar det låta. Och så hamnar idéerna på hyllan för att samla damm. Det har blivit rätt så dammigt på min hylla under de senaste åren.
Igår när jag och Lasse satt på bussen hem från stan kom vi av någon anledning in på ämnet demens. Jag nämnde att ett roligt och bra sätt att träna upp sitt minne och därmed förebygga otrevliga demenssjukdomar var att ägna sig åt hjärngymnastik som korsord, soduko och schack. Lasse lyste upp när jag nämnde schack och berättade att det var längesedan han hade spelat detta klassiska spel. Han föreslog att vi skulle börja spela tillsammans regelbundet vilket jag gärna var med på. Olika varianter av spelet föreslogs: ett klassiskt, gammaldags schackbräde i trä, en mer modern variant med klocka, virtuella partier över nätet, levande schack där svart- och vitklädda studenter står och huttrar i höstkylan medan två andra studenter fundersamt vankar fram och tillbaka längs den med betongfärg målade spelplanen...
Och så från ingenstans så slog den ner i skallen En manusidé, så tydlig, så självklar och så full av uppslag att jag visste att jag inte hade råd att låta den försvinna. Jag sprang direkt hem och krafsade ned premissen på en post it-lapp som nu sitter på tavlan ovanför skrivbordet. Efter en kvällspromenad på Tärnvägen har jag nu ett flertal skisser på både story, karaktärer och bilder. Den där sällsynta inspirationen och kreativiteten har äntligen slagit till och berättelsen skriver sig nästan själv. Jag tror stenhårt på att detta kan resultera i ett mycket roligt kortfilmsmanus och förhoppningsvis, så småningom, en mycket rolig kortfilm. Enda kruxet är att jag faktiskt har en idé till ännu en kortfilm som jag gått och filat på länge men ännu inte skrivit manus till (ja, och så har vi ju den där oerhört skojiga uppsatsen som ska vara inlämna på fredag också :P). Men det får vara som det vill med den saken; det här manuset ska skrivas. Jag har tillräckligt mycket damm på min hylla redan, nu behöver jag några manussidor att täcka det med.
Vad min idé handlar om? Nja, jag vill nog inte spoila för mycket, men jag kan avslöja att det är en historia om Romeo. Och Julia. Och schack.
